Tesoro, 2007

Efter tio år stod koreografen Eva Ingemarsson åter på scen i egen koreografi. Nu i ett nära samarbete med regissören Victoria Brattström. Niklas Rydén gjorde filmerna och Sebastian Ring musiken.

Namnet Tesoro betyder skatt, klenod och anspelar på fragmentariska berättelser och minnenas rikedom som successivt fogas samman till ett helt. Eva Ingemarsson fortsätter på sitt spår dansdokumentär. I verket Tesoro blandas dokumentärt material med fiktion, dans och filmprojektioner. Tre avskalade kubistiska och minimala ljusrum. Tre livsrum som begränsar men samtidigt ger frihet. Dansaren utforskar sig själv, sitt eget skyddande skal och den kommunicerande yttre ytan.
En levande dansare i en kub, ett filmat alterego i en annan kub, och i den tredje kuben, den lilla figuren… Texten som Ingemarsson läser är ett kollage av personliga drömmar och encyklopedisk fakta.

”Tesoro” står Eva Ingemarsson för första gången på evigheter själv på scen. Alltså, i boxarna. I soloverket (som hade premiär hemma i Göteborg i höstas) fortsätter hon sitt envetna, egensinniga utforskande i gränslandet mellan dokumentär och fiktion, ord och rörelse, film och levande scenkonst. Och som hon gör det: så självklart. ”Tesoro” är på en gång experimentell och vardaglig, abstrakt och hudnära, gäckande och fysiskt påtaglig (klaustrofobisk!). Och det bara fungerar, lekfullt och poetiskt sökande. Kanske för att allt bottnar i en så intelligent naivitet och mogen livserfarenhet. Ofta, alltid, när jag ser Eva Ingemarssons verk tänker jag: det är som att lära känna en människa! ”Tesoro” är på riktigt. Fiktivt uppriktig. Och lika verklig som en dröm.
Örjan Abrahamsson, DN 18/4 2008

I varsin upplyst kub rör sig tre figurer, dansaren och hennes två filmprojicerade jag, som parallelliserar varandras rörelser. Den ena filmade figuren har klaustrofobiskt litet utrymme. Hon växlar mellan att försöka spränga begränsningen och att utmattat acceptera att hon sitter fast. Den andra har gott om plats. Som en ettrig tv-spelsfigur hoppar hon och slår, för att nå kubens väggar. Den Eva som dansar live bryter sig ur sin box i en sky av skir plast – en kokong av drömväv som hon gör sig fri från. /…/ Tesoro betyder skatt och det är drömmens dubbelhet som gestaltas, som svettklibbande ångest men också som en klenod att vårda.
Birgitta Johansson, SvD 22/9 2007

Ingemarsson upplevs bäst i presens, på utandning och fritt svävande mellan dröm och verklighet.
Liv Landell, GT 13/9 2007