Niklas Rydén gjorde i maj 2015 en film om aktivism på uppdrag av Hälsinglands museum. Utifrån ett filmat samtal med bl.a. Per Wirtén skapades en berättelse som bildsattes med Creative Commons-material från hela världen. Filmen producerades till en utställning om aktivism, och användes för att inspirera till samtal bland skolungdomar. Hannes Rydén hjälpte till med bildarbete och rättighetsfrågor.
Niklas Rydén 2015. 25 min.

Se också  halsinglandsmuseum.se

Videoinstallationen av Spegeln-Kairos gjordes på Atalante till Kulturnatta oktober 2014. Installationen är en rumslig triptyk som i en triangulär form visar tre simultana filmer som alla är femton minuter långa.
Vid sidan finns ett mindre rum där man kan lyssna till femton minuters personliga berättelser och ta del av omfattande bakgrundsmaterial och fotografier.
Installationen visas i ett svart rum med diskret ljussättning och har ett eget ljudlandskap som hör till filmerna.

Filmerna visar de tre aktioner som var med i föreställningen Spegeln-Kairos. I närgången och visuellt gestaltning får man följa deras solon som reflekterar temat spegel, kön och identitet. Åskådaren sitter inne i triangeln och kan välja fokus själv. Ljudet är en värld med droppande, skirt glas, återhållen röst och spröda pianoklanger.

Berättelserna är aktörernas egna, starkt personliga och handlar om hur man hittat sin identitet, om könstillhörighet och om olika sår som präglat tillvaron.

Installationen gjordes av Niklas Rydén och Eva Ingemarsson.

Niklas Rydén filmade våren 2014 ett samtal med religionshistorikern David Thurfjell om sekulariseringen i Sverige på uppdrag av Hälsinglands museum. Samtalet spelades in utanför Uppsala Domkyrka och leddes av Maria Lindqvist-Isa i samråd med Niklas Rydén och Gunilla Stenberg.

Vart tog Gud vägen? En film av Niklas Rydén, 2014. 11:27 min.

Se också  halsinglandsmuseum.se

Spegeln – Kairos var första delen i koreografen Eva Ingemarssons spegeltrilogi. Här fördjupade hon den arbetsmetod hon och Niklas Rydén utvecklat, där dokumentära intervjuer fungerar som en integrerad del av berättandet.

Vad händer i mötet mellan våra yttre och inre världar? Hur påverkas vi av speglingen av oss själva? Hur upplever man kroppen som sedd utifrån? Hur upplever vi vår sårbarhet i att ”vara kropp”? Hur skapas och omskapas identitet genom kön?

Tre personer i tre små rum. Åtta i publiken i varje rum. Alla får se tre olika föreställningar, men efter att ha bytt rum två gånger har alla så småningom sett allt.

Niklas Rydén tillsammans med Eva Ingemarsson intervjuer och filmarbete, och skrev tillsammans med Dan Tommi Hildén musiken.

Läs mer på evaingemarsson.se

Anna i Svarta sjön

Tobias i porträttgalleriet

Inledande intervjuer

”I filmen Mother of Pearl spelar jag både mig själv och min mamma. Jag har köpt peruk och bär hennes kläder, det hon brukar säga till mig säger jag nu till mig själv. Våra samtal kulminerar ofta i konflikter som ter sig humoristiska och bisarra för en utomstående, men all dialog i filmen har också utspelats i verkligheten.” Magdalena Dziurlikowska

Magdalena Dziurlikowska i samarbete med Niklas Rydén 2013, 22 min.
Producerad med stöd från Konstnärsnämnden.
Visningar: Domeij Gallery Stockholm, Galleri Syster Luleå, Oberhausen International Short Film Festival, Survival Kit Umeå, Videogud i Uppsala m.m.
Samlingar: Filmform.
Recension i Expressen.

”I filmen Porcelain Princess samtalar mamma och jag med varandra, vi kommer inte överens, skrattar åt oss själva, blir arga och sluter fred. Scener ur vårt vardagsliv varvas med intervjuer där vi antingen talar för oss själva eller i dialog med varandra. Samtalen överlappar delvis tematiken i Mother of Pearl men turneras på ett annat sätt.” Magdalena Dziurlikowska.

Magdalena Dziurlikowska i samarbete med Niklas Rydén 2013, 20 min.
Producerad med stöd från Konstnärsnämnden.
Visningar: Domeij Gallery Stockholm, Galleri Syster Luleå, Survival Kit Umeå, Videogud i Uppsala m.m.
Samlingar: Filmform.

”Filmen The Polish Palace är bakgrundshistorien till min och mammas relation. Berättelser om Polen flätas ihop med minnet av den stora resan vi gjorde när vi bytte land. Vi tittar tillbaka på våra liv och försöker hitta en gemensam historia.” Magdalena Dziurlikowska

Magdalena Dziurlikowska i samarbete med Niklas Rydén 2013, 16 min.
Producerad med stöd från Konstnärsnämnden.
Visningar: Domeij Gallery Stockholm, Galleri Syster Luleå, Survival Kit Umeå, Videogud i Uppsala m.m.

På Hälsinglands museum visas från hösten 2013 De brutna mönstren, en utställning i tre kapitel med berättelser om textil, människa och samhälle. I ett av rummen projiceras en film på en sex meter bred vägg. På filmen ser man människor i naturlig storlek klä på sig. Sammanlagt medverkar fyrtiotvå personer och filmen är två timmar och tjugoen minuter lång. Filmen är gjord av Eva Ingemarsson och Niklas Rydén i samarbete med Gunilla Stenberg, Hälsinglands museum.
Filmen är en trailer på 3:44

De brutna Mönstren. Niklas Rydén och Eva Ingemarsson, 2013. 2 tim 21 min.

Se också  halsinglandsmuseum.se

En filmtriptyk på gränsen mellan konstvideo och dokumentär. De enskilda filmerna är Gården, Resan och Festen (se nedan). Gården fokuserar på hälsingegårdar och världsarvet ur många olika perspektiv. Resan kretsar kring problematiken om att stanna, flytta eller komma tillbaka till Hälsingland. Festen behandlar festkultur förr och nu och människans uråldriga behov av en extraordinär upplevelse.

Ett tjugotal intervjuer med människor från Hälsingland är grundstommen i filmerna. Inflätat mellan intervjuerna finns en performance där en grupp människor interagerar med varandra och med en hälsingegård. En gestalt som återkommer likt en röd tråd genom filmerna är Magdalena klädd i folkdräkt. Hon sammanbinder nutid med dåtid och lever ut de olika berättelserna. Genom surrealistisk präglade performances eller högst vardagliga sysslor iklär hon sig rollen av Hälsingland.

Syftet med de tre filmerna är att befolka hälsingegårdarna och kulturarvet med nutid. Vad har människor som lever idag för relation till Hälsingland och till arvet med de många gårdarna?

Recension i Hela Hälsingland.

Se också  dziurlikowska.se/

Vad är en hälsingegård för något? De stora, rikt utsmyckade husen är lätta att känna igen, men vad händer på dessa gårdar idag och vad vill vi ha hälsingegårdarna till? Gårdsägare och människor som inte bor på gårdar berättar om sin dagliga relation till kulturarvet. Vad innebär det att bo i en historisk miljö eller på ett världsarv? Är turismen en fara eller en möjlighet? Filmen formar sig till en guidning man vanligtvis inte får höra som besökare på en hälsingegård.

Magdalena Dziurlikowska i samarbete med Niklas Rydén, 26 min, 2013.
Visningar: Hälsinglands Museum, Hudiksvall. Kvarnen, Söderhamn.
Samlingar: Hälsinglands Museum.